idsassa.blogg.se

Nu har vi varit ute pa akta aventyr! Vi beslot oss for att se nagra av alla dessa inkaruiner runt om i Cusco pa ett alternativt satt. Pa hast. Ni vet det dar stora djuret som cowboysen rider runt pa. Vi var minst lika coola.

 

Efter en pubcrawl natten innan snubblade vi i sang vid fem for att vakna med ett sjalvhat av en annan varld. Varfor, o varfor skulle vi ut natten innan vi bokat hastridning? Timmarna fram till kl 13 var langa, pa ett mycket daligt vis. Sa blev vi upplockade och ivag korda till forsta ruinerna. Vi hade en egen guide som dessvarre inte var fullt sa duktig pa engelska som han sjalv tyckte. Vi forstod ingenting. Men det var lite coola stenar i olika haftiga former.

 

Upp en lite val tung uppforsbacke och dar stod dem, hastarna. Vi blev tilldelade hjalm och en pase med snacks, valdigt sott, innan vi skulle upp pa de ohyggligt stora djuren. Det tog tva forsok var, det ar minsann inte lika latt som pa film, men upp pa den kom vi och nar vi satt dar forsvann ocksa badas bakfyllor mirakulost. Ida njot och hade the time of her life. Jag var absolut livradd, inte tid att fokusera pa bakfylla och illamaende, fullt upp med att halla mig kvar pa hasten for glatta livet.

 

Vi var bada positivt overraskade att vi anda fick lov att rida sjalva utan att nagon ledde hasten, a la stadstur for 9aringar. Men jag insag snart det negativa med just det. Hastarna ar sjalvklart vana vid turen och vid manniskor sa du behover inte styra, de vet precis vart de ska ga. Det var bara att folja guiden. Och det fungerar sakert problemfritt 99% av turerna. Idas hast var fin och snall och forsiktig. Min a andra sidan beslot sig for att ha lite kul med mig vill jag tro. Nar det var dags att rida upp for ett berg tog min hast en helt annan riktning. Han hade fatt nys pa vatten vid en gard en liten bit bort och jag kunde fa sitta och dra hur mycket jag ville, han skulle till vattnet. Detta resulterade i en livradd Sarah.

 

Och det var langt ifran den enda gangen. Han hittade lite gott gras en bit bort han var tvungen att ha, en annan gang tog han hoger in i en grupp manniskor och en annan gang vagrade han bara att folja efter och gick fram och tillbaka pa en fem meters area. Det var langt ifran med latta steg jag tog mig av nar vi var klara men lattnaden var enorm! Guiden skrattade gott.

 

Vi har lite bilder men de basta, bland annat de Ida tog nar min hast gick pa aventyr ar pa en kamera vi inte far over bilderna till datorn ifran. Saklart. Men satan sa fint det var!