En annan typ av sjukdom.
Jag trodde inte jag skulle kunna dricka ol igen efter lordagen i horisontellt lage. Nar Ida gick runt och var Bondbrud och jag motte mina demoner pa toaletten. Nar vi satt i baren igar och Ida stallde fram en ol framfor mig var det en liten del av mig som ville springa darifran. Jag tittade mycket skeptiskt pa dess gyllene farg och platsglaset den kom i (det var happy hour) innan jag tillslut tog mod till mig och tog en sipp.
Hur i hela friden kunde det vara gott?
Sa har sitter vi nu, annu en gang pa Starbucks och jag, annu en gang bakis. Jag gillar verkligen det norska ordet for bakishet - fyllesjuka. Det ar precis vad det ar, jag kanner mig sjuk och javlig. Hur sjalvforvallat det an ar. Men en utgang till i Buenos Aires blev det, en sista. Vi holl oss pa hostelet med hostelfolk for att sedan aka taxi och komma fram till klubben 02:30. For mig var det absolut ingen speciell utgang, jag var trott och seg och slet med att gora mina moves. Men man kan ju inte imponera varlden med sin robotdans alla ganger.
Vi haller fokus och siktet pa morgondagen da vi har nagra fin fina events framfor oss. Da vi ska kasta oss ur flygplan pa morgonen for att landa och lara oss tango pa kvallen. Det ar ju var sista dag tillsamnmans sa lite speciell far den minsann vara!