I Peru fick jag matforgiftning lagom timeat till en buss, i djungeln i Bolivia blev jag uppaten av myggor och att jag hade salmonella och nu i Argentina far jag veta att en fluga lagt agg I mitt ben och att dar nu ar en larv som kravlar runt. Inte sa konstigt att jag haft ont och tydligen helt normalt.
Tillat mig att fa ett ordentligt sammanbrott.
Jag kommer ihag nar jag och mina gamla, goda vanner foljde Mumien filmerna och hade Mumien-kvallar. Fyra sma tjejer som, av nagon okand anledning, fattade tycke for Mumien och gjorde det till "var" grej. For er som har missat dessa film(som vi tyckte da)under kan jag beratta att mer an en galen levande-dod Mumie som vill ta over och forstora varlden sa finns dar ett kryp. De kallades Scarabeer (jag har absolut ingen aning om hur det stavas) som gravde sig in under huden for att sedan krypa upp till hjarnan och ata. Ja, manga i filmen dog av just dessa krypen, i en mycket smartfull dod.
Detta ar langt ifran samma, det ar helt ofarligt och jag kommer fa behalla alla mina hjarnceller men principen gor mig i 22 ars alder lika radd som nar jag var 10. En dag i La Paz Bolivia nar jag lag och madde som absolut samst av salmonellan var det en flugjavel som bestamde sig for att gora mitt liv lite extra jobbigt. Ett stick som gjorde ont som bara den men dessvarre var jag for sakta for att kunna se vad det var. Flugan flydde brottsplatsen illa kvickt.
De narmsta dagarna trodde jag det bara var ett myggbett da det bara kliade. Det var inte forran vi stog i en evighetsko pa ett supermarket i Salta, Argentina som det kliade satan och jag upptackte att jag blivit helt svullen och konstig runt hela bettet. Och det hade vaxt. Dar kom min forsta, av flera kommande, panikreaktioner. In pa narmsta apotek dar jag pa mycket knagglig spanska forklarade vad som hant. Damen bakom disken var mycket sot men helt oforstaende och fick nagot som skulle ta bort kliandet och smartan.
For ja, det gjorde ont ocksa. Inte hela tiden - vilket gjorde att jag valde att ignorera det ganska mycket. Men nar de val kom sa gjorde det nagot fruktansvart ont. Det var sa jag kunde vakna barskt upp nar jag lag och sov att det gjorde ont. Och kramen hjalpte, ganska bra. Det slutade klia och smartan kom mer sallan, dock gjorde det desto ondare nar den kom. Pa bussen till Puerto Igazu var det pa ett tillfalle det gjorde sa ont att jag satt pa bussen och grat. Dar var paniken annu en gang.
Pa plats efter 24h bussfard tog vi en ny tur till apotek dar vi aterigen pa mycket knagglig spanska skulle forklara vad som hant. Damen har var mindre sot men desto mer forstaende, trodde jag, och fick en ny ohyggligt rod-orange kram att smorja mig med. Och den hjalpte med att ta bort smartan, sa nu tankte jag att antligen har jag nagot som hjalper!
Dagen efter skulle vi pa tur till Igazufallen. Dar ar lite djungel och valdigt hogluftfiktighet, och det var helt fantastiskt! Detta inlagget ger absollut inte rattvisa till fallen och deras magnifika formeringar och fall, det inlagget far nog Ida skriva, da jag fick mer och mer panik under tiden vi gick dar. Mitt bett gjorde ont, kliande, skiftade i olika farger och det sag verkligen ut som att det var nagot svart i det. Panik.
Uppsokte en lakare pa plats bara for att kunna fa det undersokt och vad det kunde vara. Tankte att pa en san har stor tursitplats maste det finnas en lakare som kan engelska. Och lite engelska kunde han - dock inte alltfor mycket, och fortroendet till honom sjonk drastiskt nar han inte ens visste vad salmonella var. Hur kan en som kallar sig for lakare INTE VETA vad salmonella ar? Paniken tog overhand och nar jag satt dar pa baren var jag med ens inte alls sa stor 22arig tjej som rest till andra sidan jorden utan nagra problem. Nej, jag satt dar och blev med ens 8ar gammal, grat och forstod inte vad i hela friden doktorn holl pa med. Om han nu ens var en riktig doktor.
Men man ska da aldrig underskatta kraften av lite tarar. Doktor eller inte, tarar kunde han inte hantera utan snabbt hamtade han bade en sjukskoterska och en annan som kunde mycket battre engelska. Medan doktorn och tolken diskuterade om det kunde vara ett spindelbett eller inte (nagot doktorn verkade ganska saker pa men anda kunde han inte saga det till mig) borjade sjukskoterskan att trycka och kanna pa mitt ben. Och efter nagra minuter blev alla lattade nar hon hade hittat vad det var. Utom jag da.
Det finns en fluga som lagger agg under huden pa manniskor (sakert djur ocksa) och det var det som hant mig. Ingen fara utan huuuur normalt och ofarligt som helst. Alla lattade. Utom jag da.
Sa tackte vi till bettet sa att den inte kunde fa nagon luft och darmed strypa larven (som inte langre var ett agg) sa att den dog och man kunde fa ut den. Nu gick det inte da den fortfarande levde och holl sig kvar. UH! Jag fick ett namn och en adress var jag skulle ta vagen kl 22 pa kvallen da den sakert skulle vara dod om jag bara holl tejpen forsluten. Och var det nagot jag var noga med sa var det just det. Den javlen skulle do.
Efter en god middag och mycket om och men fick vi sta utanfor personalingangen pa sjukhuset och vanta pa Erika, varan sjukskoterska fran himlen. Och efter klam hit och dit och aningens smarta kom larven ut. Ut ur mig. Panik.
Erika sag i alla fall mycket nojd ut och visade glatt upp den och sa "Oh det var en stor en!" For det gjorde ju allting mycket battre. Panik. Men nu ar den i alla fall ute och jag ar pa min andra antibiotikakur pa tva veckor och har varit mer hos doktorn har an jag nagonsin varit hemma.
Och jag har nu blivit en sandar skrackhistoria som nar man hor om och inte riktigt vet om de ar sant eller inte.
Jag kommer aldrig till att se likadant pa en fluga.
Vad hande med bagaget?
