English speaking guides?
Efter ca tva manader pa tur har vi hunnit traffa en hel del guider. Alla med varierande kunskapsgrad och aven om alla varit ‘english speaking’ har vi ibland statt som fragetecken och nickat i takt for lugnets skull. Vi tankte nu introducera er for dem sa kan ni fa gissa vem som varit bast hittills sen!
Jorge – Var forsta utflykt gjorde vi i Lima, Hucha Pullana ar en pre-inka oas mitt i Limas pulserande stortstadshjarta. Har mottes vi av Jorge och det vi minns mest av honom ar nog hans mycket feminina satt att fora sig. Och att de som bodde dar offrade bade det ena och det andra da vi skulle saga ‘sacrifice’ nar vi blev fotograferade.
Saqsaywaman-killen – Horsebackriding i bergen runt Cusco. Det har ni redan kunnat lasa om i Sarahs mycket malande beskrivning av den dagen. Aven han skulle vara english speaking, men ocksa har stod vi som mycket bakfulla fragetecken mest hela tiden. De skarpaste avtrycken han lyckades gora var nar han borjade sjunga Roxettes ‘listen to my heart’ och att han tyckte det var hysteriskt roligt att saga Sexy Woman istallet for nationalparkens riktiga namn; Saqsaywaman
Gula mannen – Forsta turen till Sacred Valley betalade vi nastan ingenting for, men fick antligen en guide som kunde engelska! Att vi hamnade i en bra grupp har egentligen ingenting med guiden att gora, men det bidrog sakert till att gora upplevelsen battre. Guiden, som vi inte minns namnet pa men som garna ville bli kallad Che efter Che Guevara jobbade under ett mycket pressat tidsschema och vi minns inte sadar varst mycket av vad han sa heller..
Enrique & Jacko – Vara sexy llamas! Med tanke pa de pengar vi pungat ut for Inkaleden sa ar jag oerhort tacksam over att Kike och Jacko pratade bra engelska! De tog med oss till Sacred Valley igen och efter lite repetition sa fick vi med oss atminstone en liten del av all information. Som till exempel att kokablad bara vaxer pa laga hojder. Vi hamnade i en riktigt bra grupp aven har och guiderna gjorde ett fenomenalt jobb att sammansvetsa oss till en grupp. En for alla – alla for en!
Titicaca-mannen – En battur, en grupp dar de brasilianska damerna hordes mest av alla och en engelsktalande guide. Det var val ungefar det, han var ingenting mer an en guide. Dock en hyfsat proffsig sadan!
Louis – Ah, Louis! Djungelmannen som varit gift i staden Cochabamba under 12 ar tills hans fru krossade hans hjarta och han flyttade tillbaka till djungeln igen. Har har vi en man som hittat sin plats i livet, ingen annan arbetsplats kan passa honom sa bra som att springa runt i djungeln med ett gang vilsna turister dagarna i anda. Han kunde lite om allt! Vilka trad som ar bra att bota smarta med, vilka ljud som kommer fran vilket djur och vilka frukter man kan gora mjolk av. Han kunde till och med gora halsband och han sag himla lycklig ut nar han fick sin valforjtanta dricks!
Jose – Nummer ett: han hade Paris Hilton-insprirerade solglasogon. Stora, vita och otroligt iogonfallande. Stundtals mycket svart att inte kommentera detta.. I ovrigt var han valdigt trevlig, kunde sin sak och korde valdigt bra genom oknen. Laga motorfel kunde han ocksa (med lite hjalp fran en annan kille) Dock var han sjukt svar att prata med om man inte fragade nagot om oknen eller saltet. Han gjorde ett tappert forsok under tre dagar att starta en konversation genom att fraga om jag hade nagra syskon. Nar jag svarade att jag hade fem systrar och en bror tystnade han igen.
Sandboarding-hippien – For 12000 chilenska pesos ingar: transport, engelsktalande proffessionell guide, utrustning, en ol i solnedgangen och bilder. Vi fick transport, utrustning, en ol och bilderna. Proffessionell ar synd att kalla guiden. Efter att han visat oss en gang hur man bromsar med bradan (alla in gruppen var totala nyborjare. Ja utom Sarah da, som faktiskt HAR en snowboard hemma..;)) gick han ner och satte sig i bilen och lat oss saga, struntade fullstandigt i vad som hande pa sanddynorna...
"Dessvarre" fick vi inte denna guide pa bild.