Sista kvallen med ganget for tredje gangen.
Dar gick startskottet!
Da var det dags for mig att pa riktigt klara mig sjalv, utan systrarna Larssons lardomar. Har under de senaste veckorna lart mig otroligt mycket. (Da det visar sig att till och med norska 93or vet mer an mig, jag som var sa smart en gang i tiden. What went wrong?) Som att det ar faktiskt dumt att vifta runt med dina pengar, och VISAkort. Eller att kikartor faktiskt ar riktigt gott. Och ingefarsris. Och att man inte borde somna pa bussar, savida du inte vill bli av med dina saker. Nagot som jag slet valdigt mycket med nar jag hoppade pa en minibuss med avsikt pa Leon.
Men var tvungen att byta buss i Managua, vilket inte gjorde mig nagot da jag i alla fall fick lite frisk luft och rorelse i lederna. Och pa forsta bussen var det inga problem. Fick en smatt obehaglig nicaraguansk affarsman bredvid mig som tittade valdigt mycket pa mig samtidigt som han tydligt visade hur mycket pengar han hade i sin vaska da han plockade upp alla sedlar for att rata ut dem, innan han la dem ner pa exakt samma stalle igen. Forsok till kommuikation gjordes men jag forsokte inte ens att forsta. Snart gick han over till gestikulationer. Jahaja, han tyckte jag hade fin mun. Men sa trevligt.
Andra bussen darimot var en provning av annat slag. Knokfull varm minibuss dar jag var tvungen att sitta med min gigantiska, aldrig-blir-den-lattare-hur-mycket-jag-an-gor-mig-av-med vaska i knat. Folket omkring mig var hemskt snalla och log sott mot mig nar jag ramlade in. Skratten som kom nar jag inte lyckades fa upp dorren var inte hotfulla, utan trevliga. Jag gillade dem. Dock skulle farden bli lang och efter tva kvallar med Ring of Fire (tangelino (eller vad de nu var) pa norsk) och noll siesta timmar var min trotthet sa extrem att jag tuppade av i mikrosekunder for att vakna av nar huvudet foll bakat. Ja, ni vet hur det ar. Och battre blev det inte av att alla andra i bussen sov. Nar jag sedan borjade hallucinera insag jag stundens allvar.
Jag horde hur systrana Larsson diskuterade resrutt - in real var det spansk radio.
Jag sag en man stirra pa mig och ta av sig sin troja - in real var det ett bilsate.
Jag sag en man stirra pa mig och ta av sig sin troja - in real var det ett bilsate.
Jag sag enhorningar utanfor mitt fonster - in real var det en buske.
Barskt uppvaknande och realitycheck kom dock pa Leons busstation. Kaos? You name it. Nar jag ramlade ut ur minibussen kunde jag inte ens ga nagonstans for det stod sa manga cykeltaxis och bara vantade. Omringade. Efter att tagit beslutet att lita pa en man med bara ett oga fann jag mig en taxi som tog mig fram. Och har ar jag nu, Sonati Hostel. Mitt kommande hem de nasta 5 veckorna. Om en timme ar det dags for upplarning!